Sund egoism ger vardagspassion

Passionen är en balansakt som ligger farligt nära besatthetens gräns. Trots det ger den färg åt livet. Det menar psykologen Barbro Lennéer-Axelson som vill lyfta fram vardagspassionen - den som inte bara handlar om kärlek och sexualitet.

Passion handlar om att få in lite ljus i det vardagsgrå, att bli berörd och engagerad på en gång. Att dras med i något som gör att du stundtals glömmer tid och rum och fylls med något annat. Och det gäller inte enbart kärlek.

– Passionen är en källa till stark livslust och som man längtar till. Den gör livet värt att leva helt enkelt. Man kan jämföra vardagspassionen vid en knapp på en lampa. Man tänder och det lyses upp inuti, säger Barbro Lennéer-Axelson.

En kärlekspassion med en brinnande sexualitet är underbar, men det kan lika gärna vara en eller flera vardagspassioner som ändrar form under livet. I en fas kan barnen vara ens passion, i nästa fas handlar det kanske om trädgårdsodling, tango eller bingo.

Huvudsaken är att vi har något som tar tag i oss, och med jämna mellanrum för oss bort från det vanliga huvudspåret. Samtidigt är det en balansgång mellan lust och skada. Speciellt när andra människor kommer in i bilden.

Barbro Lennéer-Axelson beskriver sig själv som en arbetsmyra och tar arbete som ett exempel.

– En del brinner så starkt för sitt arbete att de brinner upp. Ett gränslöst engagemang kanske gör att vi själva får ut en hel del, men den nära omgivningen mår sällan bra av det.

Likadant kan det vara med att ideligen gå till träningslokalen eller att väva hela sitt liv kring barnen, även när de inte har så stort behov av dig som förälder längre.

Vad händer då om man inte hittar någon passion i livet?
– Jag tror att människor kan leva på låga förväntningar, utan någon passion. Livet lunkar på för man vet inte om något annat. Om man inte känner stark lust inför någonting, så lever man efter de förutsättningarna. Men det finns en stor risk för att depressionen lurar bakom hörnet eller att alkoholen blir det som lyser upp det inre.

Många människor har svårt att tänka sig ett liv utan en passion, just för att livet blir en transportsträcka från en punkt till en annan. Men å andra sidan kanske man inte riskerar något heller. Passionen innebär nästan alltid en stor känslosatsning och det finns ett inslag av tvång i själva passionen.

– Det är ju inte så att man alltid väljer, utan man blir fångad av något. På gott och ont. Det kan i sin tur bero på vissa inre behov, säger Barbro Lennéer-Axelson och påpekar att det inte finns några dåliga passioner egentligen, utan att det mer handlar om förhållningssätt.

– De som är något instabila och upplever en tomhet och en brist på trygghet löper en större risk att bli fångade av en passion. Där kan en sexuell passion bli förödande, säger Barbro Lennéer-Axelson. Hon nämner situationer där hon har träffat föräldrar som återkommande söker passionen med stort P i en partner på ett sådant sätt att barnets behov kommer i skymundan. Frågan är var gränsen går. Det är lättare att komma in i en kärlekspassion om man känner leda i sitt liv. En passion uppstår sällan i ett dynamiskt förhållande, menar Barbro Lennér- Axelson.

Kan vem som helst drabbas av en passion eller handlar det om vissa personligheter?
– Majoriteten kan nog bli uppslukad av en kärlekspassion, även om det till stor del beror på din livssituation. Jag tror att alla skulle vilja vara med om det någon gång i livet.

Om saker och ting inte är som vanligt, om du råkar ut för en kris, börjar en ny utbildning eller till exempel åker utomlands som biståndsarbetare och verkar i ett sammanhang där den sociala kontrollen inte fungerar som hemma, då kan passionen få fritt spelrum. Till viss del handlar det om att släppa kontrollen, att våga ge sig hän. Ett annat sätt är att försöka odla sina passioner för att få ut det mesta möjliga av livets goda. Därför uppmanar Barbro Lennéer-Axelson speciellt kvinnor att ge utlopp för vardagspassionen, att ta tag i gamla intressen och ge dem utrymme igen.

– Kvinnor är för lojala mot anhörigas behov. Man blir en gladare medmänniska av lite sund egoism, konstaterar hon.


Vad har du själv för passioner?– Mitt arbete har alltid varit min passion. Jag längtar just nu inte efter någon kärlekspassion som störtar om min vardag. Jag föredrar mindre vilda vardagspassioner. Det som ger mig en stark mening med livet i dag är mina två barnbarn. Dem är jag tillsammans med en dag i veckan för att leva lite vardagsliv.

Agneta Slonawski

Har du någon passion?

Peter Nielsen, 31 år, läser till sjökapten, bor i Härryda. Familj: Fru och en dotter, 14 månader samt fruns dotter, 12 år.
– Ja, min fru. Det känns verkligen som om hon är min tvillingsjäl. Vi har varit tillsammans i fem år. Ibland kan folk nästan bli sorgsna när jag talar om oss. Då kan de öppna sig och berätta att de inte har det så bra. Min tidigare passion var segling. Idag är jag inte på jakt efter materiell lycka och framgång. Jag är inte rädd för att misslyckas i livet. Jag har allt som jag behöver. Passionen och kärleken flyter ihop. Det här är så starkt att jag inte har några tvivel. Jag funderar inte på om det ska hålla eller ej.

Eva Wilms, 43 år, dekorationsmålare och konstnär, bor i villa i Tollered. Familj: Make och två barn, 9 och 12 år.
– Mitt bildmåleri är min passion. Det är min väg till poesin. Jag blir uppfylld av det. När jag går in i min egen bildvärld händer det något med mig. Jag kommer i kontakt med min sinnlighet.
– När jag tycker något är tråkigt, blundar jag och ser bilder framför mig. Det blir som en tillflyktsort. Där kan ingen komma åt mig för där är jag i så stark kontakt med mig själv och den jag vill vara.


Karin Johansson, 47 år, arbetar som familjebehandlare. Bor i lägenhet i Stockholm. Familj: En dotter på 22 år som har flyttat hemifrån.– Min passion för trädgårdar blir större ju äldre jag blir. Ju mer jag lär mig, desto mer intresserad blir jag. Det är något som väcks, som ett habegär. Det betyder mycket för mig att följa årsrytmen i trädgården.
– Jag tänker ofta på min trädgård och på hur jag ska förändra den. Jag kan sitta och fundera på det på väg till jobbet och plötsligt kliver jag av pendeltåget och är tillbaka i verkligheten. Bara jag har tid över, så kopplar jag på den bilden. Till exempel när jag stod och plockade mina första plommon i höstas, då kände jag en enorm lycka och tillfredsställelse, nästan som en förälskelse.

Agneta Slonawski, Sergio Joselovesky (intervjuat Peter Nielsen)

 

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 1 2004) 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!